Av: Annelie Börjesson
I slutet på mars i år skulle jag resa till New York. Någon månad innan avresa kontaktade jag WFUNA i hopp om att få intervjua generalsekreteraren för världens FN-förbund, Bonian Golmohammadi. Det är med stor glädje om jag mottog ett positivt besked, vilket resulterade i en mycket intressant pratstund och intervju på WFUNA:s kontor den 20 mars. Stort tack till Bonian som var så snäll och tog sig tid, och till alla medlemmar och läsare – varsågoda!
Bonian förklarar att WFUNA, World Federation of United Nations Associations, är FN-förbundens världsorganisation. Den bildades 1945 och består av 115 nationella FN-förbund som är dess medlemmar. Man kan säga att WFUNA är världens största nätverk för engagerade människor. Kort sammanfattat har WFUNA har tre huvuduppgifter:
Vidare arbetar WFUNA för att öka sittmedlemsantal och får regelbundet nya ansökningar.
Bonian berättar att WFUNA också arrangerar kurser, ’Advanced Training at the UN’. Det rör sig då om en vecka på högkvarteret i New York och en vecka i Genève. Deltagarna går då en intensivkurs där de bland annat får träffa diplomater och FN-tjänstemän. I dagsläget anordnar WFUNA fyra kurser om året. Varje kurs har 20 platser och bedrivs i samarbete med universitet i Peking, Moskva och Sydkorea. Sannolikt kommer ett samarbete att inledas även med Japan inom kort.
Bonian förklarar att det vart tredje år hålls en plenar vilken kan jämställas med Svenska FN-förbundets kongress med val och så vidare. Styrelsen motsvaras i WFUNA av den s.k. exekutiva kommittén. Två gånger om året hålls styrelsemöten, då oftast i New York eller Genève. Svenska FN-förbundets generalsekreterare Linda Nordin Thorslund brukar då vara med. Vidare sitter förbundets ordförande, Aleksander Gabelic, med i kommittén. Bonian beskriver vidare att ledamöterna väljs på en period av sex år, där halva styrkan byts ut vart tredje år. I den exekutiva kommittén representeras 18 FN-förbund och Sverige är för närvarande ett av dem. De nordiska FN-förbunden är mycket aktiva och Norge och Finland sitter också med.
Bonian säger att WFUNA har en bra relation med FN-systemet. WFUNA är en oberoende frivilligorganisation och registrerad som ackrediterad NGO (non-governmental organization) tillsammans med ECOSOC, DPI (Department of Public Information) och UNESCO. WFUNA är den enda NGO som får lov att använda FN-loggan och dessutom får sitt kontor betalt av FN. Vidare berättar Bonian att WFUNA har en god relation med FN:s informationskontor och där når ut med info. Vad gäller påverkansarbete så fungerar det så att FN-förbunden lägger motioner. Kvalificerad majoritet krävs i politiska frågor, då det ibland kan röra sig om kontroversiella ärenden som exempelvis Sudan. I övrigt gäller enkel majoritet i administrativa frågor. Sverige var det land som drev att WFUNA skulle köra R2P som projekt.
Bonian berättar att han är inne på sitt tredje år. Det går till på det viset att den exekutiva kommittén kommer med förslag, och Bonian är nominerad inför nästa plenar i Rio de Janeiro vilken sannolikt kommer att äga rum i november. Vad gäller generalsekreterarposten så är den till skillnad från de andra uppdragen en anställning men ändå en vald funktion som förnyas av Plenaren. Ordförandeposten i WFUNA har benämningen ’President’. Styrelseposterna är tidsbegränsade och kan förnyas med ett mandat. Bonian berättar att WFUNA:s nuvarande president, Park Soo-gil, liksom Ban Ki-moon är från Sydkorea. Faktum är att han tidigare var Ban Ki-moons chef på UD. Den person som leder styrelsemötena har titeln ’Chair of Executive Committée’ och innehas av Kate White, som också är generalsekreterare för Kanadas FN-förbund.
Arbetsdagarnas innehåll och utseende varierar en hel del. Bonian berättar att om han är på plats i New York brukar han vara på kontoret vid 09.00 och bege sig hemåt vid 19.00. Timmarna däremellan fylles med möten – vanligen minst tre om dagen. Det kan vara möten med personalen, besök från andra organisationer, FN-förbund, FN-kontor och andra samarbetspartners. Vidare berättar han att telefonkonferensen är vanligt och att han denna dag hade ett med fokus på planering av klimatarbete. Bonian säger att mötena ofta handlar om att mejsla ut projekt samt att planera olika sorters gemensamma projekt och seminarier. Även om Bonians ’normala’ arbetstid på kontoret är 09.00-19.00, så blir det ibland en hel del kvällar och även helger som måste ägnas åt jobbet. Denna vecka (v. 12) blir det mycket kvällsarbete då det är förhandlingar om Rio+20.
De dagar Bonian är på resande fot i tjänsten ser lite annorlunda ut. Han berättar att han hade ca 80 resdagar förra året, vilket han menar är relativt mycket. Trots detta antal tvingas han tacka nej till många inbjudningar. FN-förbunden har en del regionala träffar, vilka ibland är externt finansierade. Ibland arrangeras möten där flera länder sammanstrålar. Bonian ger ett exempel på ett trilateralt möte mellan Japan, Sydkorea och Kina – sådana tillfällen är fördelaktiga att vara med på då han får möjlighet att träffa flera parter på en och samma resa. Han nämner vidare en ungdomskonferens i Buenos Aires vilket har liknande upplägg – många länder deltar och genom att Bonian reser dit spar han såväl tid, ekonomi och miljö. Han säger att han inte hinner se så mycket på sina resor – de består ofta av en ganska lång flygresa, sedan direkt till möten, och sedan hem igen. Men han betonar att han är tacksam ändå då han får en glimt av andra kulturer och kan insupa atmosfären.
Jag ställer frågan om semester – hur ser det ut för Bonian? Jodå, visst har han semester, men inte på det klassiska vis som vi svenskar är vana vid. Istället för en enda längre sommarsemester brukar han ta en vecka eller två några gånger om året. Många delar av hans jobb kräver ständig uppmärksamhet och koll. Det händer mycket, och det är inte lätt och knappast möjligt att ta fyra veckors semester i streck (vilket för övrigt är en kulturell sak à la USA). Han tycker dock att kortare semesterpass har en hel del fördelar, och vi diskuterar ’allt-i-ett’ versus en vecka då och då. Vi är överens om att många svenskar blir stressade över sin sommarsemester då så mycket ska få plats – renovera, resa och rekreera sig, och göra allt det där man inte hunnit under året. Samtidigt som man vill ta dagen som den kommer kräver allt planering om det ska bli gjort. Bonian menar att det ur flera aspekter kan vara bättre att ta kortare semesterpass, och så blir som sagt inte glappet så stort att man tappar alltför mycket och kommer efter.
Bonian berättar vidare att jobba i New York måste gå att synka med ens livsstil. Antingen kan man bo relativt litet och dyrt på Manhattan, men ha hyfsat nära till jobbet. Eller så bor man utanför, vilket många som har barn väljer att göra. Då går dock mycket tid åt till att pendla. Bonian och hans fru har val det första alternativet, och han har ungefär en halvtimme från hemmet till jobbet.
Bonian säger att det inte finns någon enskild karriärväg, utan att det i stor utsträckning faktiskt beror på tur. Han berättar att han för egen del läst statsvetenskap och filosofi med mera, men att bakgrunden hos anställda med liknande positioner och uppdrag varierar. Bonian betonar dock att det för generalseketerarposten är en fördel om man har erfarenhet av olika verksamhetsområden. Då jobbet innebär arbete som rör både påverkansarbete, reklam, sökande efter ekonomiska medel och så vidare kan det vara en positivt att inte vara expert på ett specifikt område – en bredd är bra. Vidare nämner han att det är önskvärt att man kan utveckla och utvärdera projekt, se vad som fungerar och vad som inte fungerar, samt se vad som är effektivt. En mycket viktig egenskap är dock att man kan ta människor – kommunikation är a och o. Dessutom är man som generalsekreterare betjänt av att vara stresstålig.
På WFUNA:s kontor i New York finns tolv personer. Utav dessa är sju stycken anställd personal. Posterna kan kort sammanfattas med Bonians tjänst, en i ekonomi/administration, en inriktad på ungdomar, en som jobbar med kommunikation, en som jobbar med R2P-projektet, en som jobbar med web och utbildning samt en som jobbar med fundraising.
De andra personerna som jobbar på kontoret är praktikanter som byts ut rullande efter ett halvårs tid. Bonian berättar att de har ganska tunga arbetsuppgifter och jobbar ideellt. De lever oftast av stipendiepengar eller andra bidrag. Vad gäller WFUNA:s kontor i Genève så finns två anställda och fyra praktikanter.
Bonian upplyser att om man är intresserad av att praktisera på ett av WFUNA:s kontor ska man hålla kollen på WFUNA:s hemsida. Platserna utlyses där löpande, och det rör sig då om tematiska positioner som klimat, MR, fundraising osv. Bonian berättar att de flesta som söker har en Masterexamen, men att det inte är något krav. Likaså kan praktikanterna ha varierande ålder och bakgrund – på New York kontoret har man haft personer som är över 30 år från olika länder. Flertalet av praktikanter har hittills kommit främst från Nordamerika och Europa, och få från Afrika. CV och meriter är det som avgör.
När Bonian tog över posten som generalsekreterare låg WFUNA:s budget på 4 miljoner. Idag är den på 13 miljoner, vilket innebär en rejäl ökning. Bonian säger att en budget på 40 miljoner dock skulle vara önskvärt och att ett trettiotal personer då skulle kunna ingå i staben. WFUNA har bildat nya (eller återupplivat) förbund i Förenade Arabemiraten, Polen, Uruguay, Gabon och Zimbabwe, och detta är en hel verksamhet i sig. Att ha en heltidstjänst eller avdelning som jobbar med detta och medlemsvård vore riktigt bra tycker han.
Vidare berättar Bonian att WFUNA får sina ekonomiska medel från olika regeringar men även i form av projektstöd, näringslivssamarbete samt från amerikanska stiftelser och privatpersoner. Dessutom arrangerar WFUNA skräddarsydda universitetsprogram som de tar betalt för. Dock jagar de alltid finansiärer till sin verksamhet.
Bonian svarar direkt att det är finansieringen. Ytterligare ekonomiska medel behövs för att kunna driva WFUNA på bästa sätt och göra FN-förbunden starkare. Idag är det väldigt få FN-förbund som får statligt stöd – faktiskt endast Sverige och Norge. Det är många FN-förbund världen över som är svaga och inte fungerar särskilt väl på grund av såväl brist på pengar som på adekvat ledarskap.
Bonian säger att det är att bidra till att skapa fler världsmedborgare, ett globalt tänk och inställning samt ett multilateralt förhållningssätt. Att kunna arbeta för en global skolverksamhet med FN-kunskap med nätverkande, rollspel och så vidare är långsiktigt mycket bra för utvecklingen i världen. Han säger att WFUNA diskuterar med sponsorer för att starta ett pilotprojekt i form av ett nätverk mellan skolor i början av 2013. Det rör sig då inte enbart om rollspel, utan om fokus på vad man kan göra i klassrummet och utbildning av lärare med mera.
Vidare nämner han som svar på frågan att engagera och förbättra förbunden, då även i nedåtstigande led.
För att sammanfatta är dock WFUNA:s största möjlighet att förmedla den globala tanken och verksamheten. Idag görs detta till viss del med hjälp av Twitter, Facebookoch WFUNA:s hemsida.
Ett tips för intresserade – håll kollen på WFUNA:s hemsida – i maj arrangeras MR-utbildningar för universitetsstuderande. Bonian meddelar att det kostar ca 10000kr för en vecka, men för medlemmar är avgiften kraftigt rabatterad och ligger någonstans mellan 1000kr-2000kr. Han upplyser om att dessa kurser framöver sannolikt kommer att anordnas även för äldre deltagare. Första tillfället planeras att hållas någon gång efter FN-dagen i oktober 2012. Förutom på WFUNA:s hemsida kommer det annonseras via Twitter, Facebook och FN-förbunden.
