Välkommen till SweMUN 1-3 september 2020!

SweMUN är Svenska FN-förbundets årliga nationella FN-rollspel för gymnasieelever. Årets konferens äger rum på Hjälmargården utanför Vingåker. 

Deltagaravgift:

Deltagaravgiften är 1 400 kr per person för icke-FN-skolor. I detta ingår konferensen, material, alla måltider och logi.

FN-skolor som önskar skicka elever till SweMUN utanför sina tillval betalar 950 kr per person. I detta ingår konferensen, material,  och måltider. Svenska FN-förbundet står för boende i delat rum och frukost. Vid frågor, kontakta Jonas Andersson.

Program:

Programmet och frågorna för årets konferens är under uppbyggnad och presenteras löpande. 

Konferensens frågeställningar: 

Utskottet för Mänskliga rättigheter:

Nytt för i år är att första frågan rörande klimatförändringar och flyktingskap är del av en tävling organiserad av UNHCR. Den resolution som kommer ut ur SweMUN kommer att läggas fram för en jury som består av UNHCR: s medlemmar, unga ledare på flykt och oberoende experter. Vinnarna kommer att tillkännages 2021. De bästa idéerna kommer att delas med beslutsfattare och marknadsförs på UNHCR: s sociala mediekanaler som följs av miljoner människor.

Frågan om klimatförändringar och flyktingskap

Klimatförändringar och naturkatastrofer samspelar alltmer och överlappar med olika typer av grundorsaker till flyktingskap, som exempelvis konflikt, människorättsbrott och olika former av förföljelse. Det kan inbegripa en jordbävning, tyfon eller flod som tvingar människor att lämna sina hem på flykt från katastrof. På liknande sätt kan torka, gradvis stigande havsnivåer, föroreningar, eller ökenspridning i långsam takt resultera i en kris. Inte helt ovanligt drabbas samhällen av flera olika faktorer samtidigt.

Flyktingskap som resultat av klimatförändringar är många gånger intern, där många som drabbas förblir inom landets nationella gränser. Däremot tvingas också flyktingar över landgränser, som dessutom kan vara relaterade till konfliktsituationer. I de fall där klimatförändringar eller naturkatastrofer resulterar i att människor tvingas fly över landsgränser förstås dock dessa människor inte som ”flykting” enligt FN:s konvention för flyktingars rättsliga ställning. Enligt konventionen är en flykting en person som har en välgrundad rädsla av förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet i en särskild social grupp, eller politisk åsikt. Trots att termen ”klimatflykting” många gånger används i media, existerar begreppet inte i internationell rätt. Men i de fall människor tvingas fly som konsekvens av klimatrelaterade faktorer vilka sammanlänkar till konflikt eller förföljelse är det sannolikt att FN:s flyktingrättskonvention kan appliceras. En del regionala människorättsinstrument definierar dock redan i nuläget människor på flykt på grund av natur- och klimatkatastrofer som flykting.

Delegaterna ombeds diskutera följande frågor:

• Finns det ett behov av att utveckla ett nytt juridiskt ramverk för människor som tvingas till flykt på grund av klimatförändringar? Vilka implikationer skulle detta i så fall innebära? Hur tar man hänsyn till det faktum att flyktingskap kan resultera av många olika faktorer? Är alla människor som flyr på grund av klimatförändringar i behov av skydd?
• Borde termen ”klimatflykting” användas eller undvikas?
• Vem tar ansvar när människor befinner sig i flyktingskap på grund av klimatförändringar, extrema väderhändelser, miljöförstöring och naturkatastrofer? Vem borde ta huvudansvar i att tillförse assistans, skydd och vidarebosättning?

Frågan om kvinnors deltagande och involvering i politiska processer

Diskriminering mot kvinnor är en kränkning mot universella principer om allas lika värde och rättigheter. Det utgör också ett hinder för kvinnors deltagande och beslutsfattande, på lika villkor som män, i ett lands liv politiska processer. Att kunna rösta i val och delta i politiska instanser och beslutsfattande är mänskliga rättigheter som slås fast i flera internationella människorättskonventioner, bland annat i Artikel 7 i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och Artikel 25 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). Pekingplattformen (Bejing Declaration and Platform for Action) utgör ett annat viktigt dokument och fastslår att kvinnors egenmakt och deras fulla deltagande på lika villkor i alla sfärer i samhället, inklusive deltagande i beslutsfattande processer och tillgång till makt, är väsentligt för att uppnå jämställdhet, utveckling och fred. FN:s kommitté som bevakar efterlevnaden av CEDAW befäster denna syn och framför att kvinnor exkluderas från det politiska livet och deltagande i beslutsprocesser trots att det i högsta grad påverkar deras vardagliga liv och framtiden för samhällen i stort. Detta är också högst påtagligt i fredsprocesser, där kvinnors meningsfulla och faktiska deltagande belyses i FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.

Enligt FN:s kvinnorättskommitté utgör kulturella traditioner, normer och religiösa värderingar de främsta orsakerna till kvinnors hinder i deltagande i politiska processer världen över. Lagstiftning existerar också i många länder för att befästa denna marginalisering av kvinnor i samhället. Kulturella traditioner och religiösa värderingar är en central faktor till att kvinnor begränsas till den privata sfären, där de bland annat ansvarar för sysslor kopplade till hemmet och familj. Kvinnor är också högt representerade i oavlönade sektorer och det sociala välfärdssystemet är i många länder bristande för att tillgodose kvinnors tillgång till arbete när de är föräldrar. Denna begränsning av utrymme för kvinnor att verka innebär en stor barriär för deltagande och beslutsfattande i det offentliga livet, framförallt i politiska- och samhällsprocesser.

Delegaterna ombeds diskutera följande frågor

• Varför är det viktigt att säkerställa kvinnors rätt till politiskt deltagande i valprocesser och politiskt beslutsfattande?
• Vilka hinder existerar för kvinnors rätt till deltagande i politiska val och beslutsfattande? Hur kan FN:s medlemsländer arbeta för att förändra de olika typer av hinder som finns för att uppnå ökat politiskt deltagande och inflytande för kvinnor?

Utskottet för Hållbar Utveckling:

Problemet med global matkonsumtion och matsäkerhet

Mat är en mänsklig rättighet som är orättvist fördelad. Hunger och felnäring tillhör världens största hälsorisker. Detta till trots att det finns tillräckligt med mat i världen för att alla ska kunna äta sig mätta. Det krävs lösningar som ser till regionala behov och omfördelar våra resurser för att bättre ta tillvara på den mat vi producerar. Samtidigt behöver vi även säkerställa individers möjlighet att tillgodogöra sig den mat som finns tillgänglig. Delmål 2.4 i Agenda 2030 beskriver behovet av att senast 2030 uppnå hållbara system för livsmedelsproduktion. Livsmedelsproduktionen ska också stärka anpassningsförmågan till klimatförändringar och successivt förbättra mark- och jordkvaliteten. Genom att skapa ett hållbart jordbruk kan vi trygga livsmedelsförsörjningen för fler människor, samtidigt som vi tar vara på de ekologiska systemen och de viktiga ekosystemtjänsterna.

Delegaterna ombeds diskutera följande frågor

• Vilka hinder finns mellan tillgång av mat och individers kapacitet att tillgodogöra sig sin mänskliga rättighet att äta sig mätt?
• Hur bör global och lokal matproduktion reformeras för att bättre se till existerande behov och ökad hållbarhet?
  

Åtgärder för bibehållen och förbättrad kostdiversitet

Enligt FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, befinner sig c:a 805 miljoner människor i hunger, på en nivå av extremt alarmerande eller alarmerande. Hunger beskrivs ofta som att “inte ha nog att äta”, men det är långt mer komplicerat än så. Faktum är att den mest bortglömda aspekten av problemet är just bristen på varierad kost, den “dolda hungern” som drabbar miljontals genom sjukdomar och begränsad utveckling. Dold hunger är undernäring specifikt länkad till näringsbrist, till skillnad från den mer traditionella hungern, ofta definierad som “en brist på mat”. Med detta menas att mängden mat som konsumeras av ett hushåll eller en individ, inte nödvändigtvis talar för vilken typ av mat som konsumeras. Frågan om dietvariation är stark integrerad i kampen mot världshungern, och är en del av Agenda 2030.

Majoriteten av världens länder är på något sätt drabbade av bristande dietvariation, även om det på många sätt är en ojämlik kamp. De länder med mindre ekonomiska förutsättningar är de faktum dem som drabbas hårdast. Ett stort problem som uppstår i dessa områden är en bristande kontroll över mat-tillförseln, då kapaciteten eller medlen saknas för att upprätthålla en produktion. Många gånger saknas även de ekonomiska kopplingar till andra länder, som skulle krävas för att tillhandahålla mat till ett pris som är överkomligt för befolkningen. Därför är det ofta vanligt att den enda mat-tillförseln som existerar är via industriella varor med låg kvalitet som ofta döljer underliggande brister på näringsämnen. 

Delegaterna ombeds diskutera följande frågor

•  Vilka åtgärder krävs för att förbättra kostdiversitet och näringstillförsel?
•  Hur bör ansvaret fördelas mellan individ, stat och internationellt samfund? 
•  Åtgärder för att bryta den negativa spiralen av undernäring kopplad till fattigdom och socio-ekonomisk utsatthet?

Utskottet för Nedrustningsfrågor – NPT

Årets rollspel lägger fokus på de i maj pågående NPT förhandlingarna. Frågorna är under utvärdering och publiceras snarast möjligt. 

 

Security Council:

• The situation in Burundi

Burundi’s 16-year civil war ended in April 2009 after the government and the last active rebel movement, the National Liberation Forces (FNL), resolved most issues that had impeded the implementation of a September 2006 ceasefire agreement. Burundi is at a crossroad with an upcoming election and increased civil unrest. The international community needs to address and be proactive to ensure that civilians are protected as well as proper advice and support are provided to avoid escalation. The country’s tragic history and repeated clashes between the Hutu majority and Tutsi minority illustrates the consequences when leaders fail to stop incitements for violence or them themselves instigate ethnic violence and atrocities. UN Commission of Inquiry on Burundi addresses with rising concern how the ruling party CNDD-FDD with their youth militia are instilling fear and through violence trying to maintain political power. By silencing all critics, the ruling party CNDD-FDD, create the impression that calm prevails in the country, according to the investigators. Examples of human rights crimes committed are deaths, disappearances, arbitrary arrests, torture and rape of suspected political opponents. The perpetrators almost always go free, as neither the media nor the judiciary can operate freely. UN investigators have not been able to travel in Burundi, but say they base their report on just over 1,200 statements from victims, witnesses, perpetrators and other sources.

 

Senast uppdaterad 2020-02-28