Anna vid rysk-georgiska vänskapsmonumentet

Att möta Georgiens ungdomar ger hopp 2018-11-09 / Åsiktstorget

Redan från början kände jag mig hemma i Tbilisi, och efter att ha rest runt i landet under helgerna känns det alltid fint att komma tillbaka. När folk frågar hur jag trivs brukar jag svara att jag älskar det: maten, människorna, den varierade naturen. I allmänhet blir folk väldigt glada att höra att jag trivs i deras land. Under ytan av gästfrihet och tacksamhet över turismens positiva inverkan på ekonomin finns dock en del frustration över landets utveckling. Sedan den georgiska självständigheten 1991 har många tappat hoppet om landets framtid och valt att emigrera.

Det pågår också ett presidentval som nu har gått in i andra fasen, där det står mellan de två kandidater som fått flest röster. Mitt intryck är att stämningen är ganska uppgiven och att många anser att ingen av dem framstår som ett bra alternativ. På sociala medier ser jag ofta hån mot de båda kandidaterna. När det politiska läget känns deppigt brukar jag muntras upp av att prata med barn och unga, vilket jag fått tillfälle att göra nu under min praktik på det georgiska FN-förbundet, UNAG.

PITA (Promoting Integration, Tolerance and Awareness), är ett av UNAG:s projekt med fokus på integration och tolerans. En del av verksamheten går ut på att utbilda enskilda ungdomar från olika delar av landet i sakfrågor för att de sedan ska kunna föra kunskapen vidare på lokal nivå. Nyligen hölls en sådan utbildning om jämställdhet här i Tbilisi. Under två dagar fick deltagarna lyssna på föreläsningar om våld i nära relationer och barnäktenskap och öva på att själva hålla en presentation. Projektet liknar Svenska FN-förbundets ambassadörsprogram.

Under utbildningen blev jag ombedd att hålla en presentation om jämställdhet i Sverige. Vi ses ju ofta som ett föregångsland internationellt, men jag betonade att också vi har långt kvar. Mitt intryck av diskussionerna med ungdomarna är att vi har en hel del gemensamt och att de besitter mycket kunskap, hopp och engagemang. Att få lämna skrivbordet och träffa personer ur vår målgrupp gav mig energi och hopp om att det här landet, som jag kommit att tycka så mycket om, kommer att fortsätta utvecklas i positiv riktning!

Anna Foucard 
Internationell praktikant i Georgien