Praktikanten Emelie utanför sin arbetsplats i Georgien

Äntligen framme i Georgien! 2018-09-13 / Åsiktstorget

När jag berättade för vänner och bekanta att jag skulle på praktik i Georgien brast många ut i ett förvånat ”jaha” för att sedan förbryllat fråga ”Vad ska du dit och göra?”. Många var osäkra på landets geografiska placering medan andra hade svårt att lägga landet på minnet och frågade vid upprepade tillfällen ”var i Östeuropa är det nu du ska?”. Flera engelskspråkiga vänner antog att jag skulle till staten Georgia i USA.

Nu är jag framme i Georgien och laddad för praktik hos det georgiska FN-förbundet (UNAG). Vägen till denna del av världen har för mig varit lite krokig men samtidigt ganska självklar. För några år sedan halkade jag in på en kurs i ryska och med den växte min förälskelse till Östeuropa fram. Det gjorde även insikten att regionen är otroligt varierad. Området har ur västerländska ögon en tendens att följas av föråldrade stereotyper och fördomar. Det är lätt att tänka på Georgien som ”ett litet obetydligt land någonstans i Östeuropa”. Men bakom den generaliserande och obekanta fasaden finns ett enastående land. Det har en fascinerande historia som sträcker sig så långt bak i tiden att det nästan är svårt att greppa, ett eget språk som inte liknar något annat och en komplex politisk situation.

Georgien blev självständigt från Sovjetunionen 1991. Stora utmaningar följde och vägen framåt var kantad av politiskt tumult och inre splittringar. Under dessa år tog det tid för civil aktivism att etableras. Trots det var det under dessa omskakande år under mitten av 90-talet som UNAG bildades. Eftersom den georgiska demokratin fortfarande är ung fokuserar ett av UNAG:s största projekt på att stärka civilsamhället och den demokratiska utvecklingen (FID – Fostering Inclusive Democracy). Särskilt fokus ligger på att främja civil aktivism och att uppmuntra unga att engagera sig politiskt. Projektets betydelse är kanske extra märkbar just nu när landet snart har presidentval. De georgier jag har pratat med har uttryckt ganska låga förhoppningar och verkar känna viss hopplöshet inför det politiska systemet.

Jag kommer att praktisera hos UNAG i Tbilisi året ut. Här på bloggen kommer ni kunna följa min resa och min vardag här i Georgien. Håll utkik efter nästa inlägg – då kommer jag och min praktikantkollega Anna skriva mer om Georgiens stundande presidentval. Vi hörs!

Emelie Wendesten
Internationell praktikant i Georgien